VetBact

Fylum	Klass	Ordning	Familj	Genus	Art/Underart

Visa alla termer

Lipopolysackarid (LPS)

Schematisk bild av en lipoplysackarid (LPS). Variationer i strukturen förekommer hos olika bakteriearter. Kärnan kan delas upp i en inre och en yttre del. Den inre delen består av 1-3 KDO-rester (keto-deoxyoktulosonat) och 2-3 heptosrester. Den yttre delen består av flera olika hexosrester (t.ex. D-glukos, D-mannos och D-galaktos).

Bild: Karl-Erik Johansson (BVF, SLU) - Klicka på bilden för att förstora den.

Inledning

Lipopolysackarider (LPS), som också kallas lipoglykaner, finns bara i yttermembranet hos gramnegativa bakterier. LPS är ett s.k. endotoxin (se även toxin nedan) och den toxiska egenskapen sitter i lipid A (se nedan).

Struktur

LPS är en amfipatisk molekyl, d.v.s. den har båda hydrofila (vattenälskande) och hydrofoba (vattenavstötande = lipidälskande) regioner. Den hydrofoba delen (kolvätekedjor) förankrar LPS i det yttre lipidskikt av bakteriens yttermembran och den hydrofila delen (laddade grupper) pekar utåt mot bakteriens omgivning. Kemiskt består LPS av en lipddel och en polysackariddel. Lipiddelen består av lipid A, som är en fosforylerad glukosamindisackarid med flera (4-6) bundna kolvätekedjor, vilka utgör den hydrofoba delen av molekylen. Kolhydratdelen består av en s.k. kärna ("core oligosackarides", "core antigen" eller R-antigen), som är direkt bunden lipid A. En polysackarid (O-polysackarid, O-antigen eller somatiskt antigen) är bunden till R-antigenet.

Specificitet

Tack vara de olikheter, som finns i LPS från olika gramnegativa bakterier, kan dess antigena egenskaper användas för typning och subtypning av bakterier. De antigena egenskaperna varierar också i olika delar av LPS:

Lipid A är ofta familjespecifik. Inom t.ex. familjen Enterobacteriaceae förekommer nästan inga variationer i strukturen hos Lipid A.
R-antigenet är ofta specifikt för släktet, d.v.s. ingen större variation förekommer i denna del inom ett och samma bakteriesläkte.
O-antigenet är inte ens artspecifikt, d.v.s. stor variation förekommer även inom arten och detta ger möjligheter till subtypning med serologiska metoder. Man kan alltså skilja på olika stammar av en och samma art, vilket gör att serologi kan användas för epidemiologiska studier.

Effekter på värddjuret

Djur (inkl. människa) utsätts hela tiden för små mängder LPS i blodcirkulationen på grund av omsättningen av gramnegativa tarmbakterier och därför stimuleras hela tiden det medfödda immunsystemet. Om man utsätts för större mängder LPS som t.ex vid en sepsis frisätts cytokiner, vilket leder till feber och inflammation. Vid toxiska koncentrationer av LPS kan blodproppar bildas i kapillärsystemet vilket i sin tur kan leda till livshotande tillstånd.

Uppdaterad: 2020-03-19.