Virulens och virulensfaktorer

Inledning

Virulens är inte synonymt med patogenicitet (se även patogenicitet ovan), utan beskriver graden av skada, som den patogena organismen har orsakat värddjuret. En högvirulent bakterie är mycket smittsam och/eller ger kraftiga symptom. Infektionsdosen (ID) är alltså lägre för en högvirulent än för en lågvirulent patogen.

Virulensfaktorer

Virulensfaktorer är de komponenter, som bakterien tillverkar för att kunna:

• Kolonisera någon vävnad i värddjuret (adhesiner).
• Tränga in i vävnader (vävnadsnedbrytande enzymer, se Toxiner).
• Tränga in i och ta sig ut ur värddjurets celler (gäller för intracellulära bakterier).
• Undkomma värddjurets immunförsvar (genom att bilda kapsel eller genom fasvariation, d.v.s. att variera uttrycket av ytproteiner).
• Inhibera värddjurets immunförsvar (genom att bryta ner vädddjurets antikroppar med hjälp av specifika proteaser). Vissa mollicuter (mykoplasmer) har ett speciellt sytem, som kallas MIB-MIP (Mycoplasma Immunoglobulin Binding - Mycoplasma Immunoglobulin Protease). MIB-MIP är ytproteiner som binder till antikroppar och klipper bort V_H-domänen från immunoglobulinet.
• Utnyttja näringsämnen från värdcellen (med hjälp av t.ex. sideroforer).
• För vissa bakterietoxiner (t.ex. botulinumtoxin och tetanustoxin) vet man inte vad de har för funktion i bakterien, d.v.s. vilken nytta bakterierna kan ha av dem. Dessa toxiner utgör ändå viktiga virulensfaktorer.

Virulensgener är de gener, som kodar för virulensfaktorer eller komponenter, som behövs för syntes av virulensfaktorer.