VetBact
VetBact logotyp

VetBact

Sveriges lantbruksuniversitet

Veterinärmedicinsk bakteriologi: information om betydelsefulla arter
Veterinärmedicinsk bakteriologi


Visa alla biokemiska tester

Ureastest

Ureastest

Figuren visar resultatet av ett ureastest, där rör A utgör negativ kontroll. Rör B innehåller, Proteus sp. och rör C innehåller Escherichia coli. Observera att ett pH-omslag har skett i rör B därför att Proteus spp. är ureaspositiva.

Bild: Karl-Erik Johansson (BVF, SLU) och Lise-Lotte Fernström (BVF, SLU).

 

Allmänt

Vissa bakterier har enzymet ureas, som i närvaro av H2O bryter ner urea (=urinämne eller karbamid) till NH3 (ammoniak) och CO2 (kol­di­oxid), som bildar ammonium­karbonat i närvaro av vatten. Se kemisk reaktionsformel.
Ureastest

Metodik

Man kan testa om bakterien har ureas genom att odla dem i ureas-medium, som innehåller en pH-indikator. Om bakterien har ureas bildas ammoniumkarbonat och odlingsmediet blir basisk d.v.s. färgen slår om till röd (cerise) färg.

Ureas-buljong:

Substans Mängd (g)
Pepton 1,0
Glukos 1,0
Natriumklorid 5,0
Dinatriumfosfat 1,2
Kaliumdivätefosfat 0,8
Fenolrött 0,004

Användning

Ureastestet kan bl.a. användas för att skilja E. coli, som är ureasnegativ, från Proteus spp., som är ureaspositiv.

Uppdaterad: 2017-03-31.

Senast uppdaterade

Senaste blogginlägg


Sveriges lantbruksuniversitet